Paddling i kajak bland sälar i Stockholms skärgård september 2007
Det är svårt att förklara för de som sitter inne och suckar över det trista vädret, hur fint det är med dåligt väder.
Intresset var stort när Åsa började dra ihop ett gäng för en sälpaddling. Men när väderraporterna lovade ösregn och kuling var det många som blev tveksamma.
Barbro, Åsa och Ingrid på väg.
Det slutar med att vi blev fyra stycken, Barbro, Ingrid, Åsa och jag (Matte). Vi lägger i kajakerna vid småbåtshamnen i Södersundet en kilometer söder om Kapellskär, ett par mil norr om Stockholm.
Målet är Södra Björns naturvårdsområde fyra mil österut.
Vi passerar Gålgryte och Sundskär och genom en halvhemlig kanal mellan Vidinge och Skäret. På kartan är den omöjlig att se eftersom den döljs av en naturreservatsgräns.
Färden går förbi Norrpadas vackra skärgård och vi slår läger vid Röder. Skymningen kommer snabbt och grillningen görs med pannlampa på.
Nästa dag bär det av ut till sälarnas land. Det är med viss oro som vi ger oss av eftersom väderrapporten utlovar att vinden ska öka till ostlig 14-18 m/s framåt kvällen och ute vid sälreservatet är det het öppet hav med en mil till närmsta landstigningsbara ö. Endast vid lugnt väder går det att gå iland på, Norrgrund och Svenska Stenarna.
Framme vid sälreservatet ser vi äntligen sälar. Först en liten trött rackare och sedan ett gäng som ligger på en båda. Ihållande regn bidrog säkert till att vi inte såg så många.
På hemväg så tornar en svart molnvägg upp sig och det börjar blåsa ordentligt. Natthamnen blir kanske inte den bästa och när den nattliga kulingen sveper in får Ingrid sova med ena benet som stötta för att inte blåsa bort.
En grupp sälar på Norrkobbarna.
Dagen därpå avtar vinden frampå förmiddagen men sjön är fortarande vild och vacker. En seg motvindspaddling ut till sälreservatet ger lön för mödan.
En större grupp ligger på en slät klipphäll. Försiktigt närmande i lä för vinden. Låg paddelföring.
Vid hundra meters avstånd börjar de titta upp. Vissa går i vattnet och simmar nyfiket närmare medans andra lugnt ligger kvar.
Tiden står still i detta märkliga möte och det känns som att glädjen är ömsesidig. Efter någon timme när det är dags att vända tillbaka så följer ett gäng efter.
När jag stannar så dyker de upp en bit framför kajaken. När jag fortsätter så dyker de. Mönstret upprepas i några kilometer men vid en kobbe med en kummel så tar vi farväl.
Skrakfjärden i skymning.
När skymningen faller målas himlen i pastellfärger och gitarrspel hörs från en segelbåt.
Nattlägret blir på i en härlig vik på Alkobben i Norrpada skärgård.
Idegranens giftiga bär.
På sina håll är växtligheten mycket tät på Norrpada men väl uppe på de bulliga klipporna är utsikten milsvid.
Den som färdas på egen hand kan paddla dit näsan pekar. Men om ett gäng egensinniga personer ska paddla tillsammans så finns risken att det uppkommer intressanta diskussioner då näsorna pekar åt olika håll.
Vid Norrpada tog diskussionerna mer energi än själva paddlandet. Men allt har sina fördelar. Denna kraftansträngning fick t.o.m. träsmaken i häcken att kännas mindre plågsam.
Surfkänning på Gräsköfjärden.
Väl ute på öppet vatten så hjälpte vår herre till att ena oss genom att bralla i med kraftig vind i ryggen och med god surf som höll i sig ända tillbaka till fastlandet.
Idegranens giftiga bär. 
