När de är riktigt nära dyker de och slår med stjärtarna så att det smäller högt. Som mest ser vi sex stycken på samma gång.
Att älven är döpt till svartälven är ingen tillfällighet. När den är stilla är den en blankpolerad svart diamant som speglar de mörka skogsväggarna på ett säljande sätt. Allt blir dubbelt så mycket. På samma sätt som grönsakerna i mataffären.
Den här älven bjuder på många oförglömliga upplevelser.
Lazze och jag startar i Tyfors och paddlar söderut genom näringsfattiga tallskogar.
Stubbskeletten sticker upp och vittnar om tidigare lägre vattennivåer
Det är en folktom trakt där man sällan finner spår av människan men denna typ av flatbottnad insjöeka stöter vi på lite då och då.
På många ställen finns spår av bäver. Hyddor och upptrampade bäverstigar som leder upp ur vattnet upp på älvbanken.
I skymningen kommer den glidande över det blanka vattnet med lugna simtag - Bävern. Ungefär var femtionde meter går den upp på land och markerar sitt revir. Trots att vi sitter helt synligt så simmar den rakt mot oss. Tjugo meter från oss viker den av.
Visst måste det vara så! Skälet till att folk gillar att titta på TV har ju förståss att göra med att människan har suttit och tittat i elden genom årtusenden. När centralvärmen kom så irrade förmodligen folk omkring som oroliga själar ända tills TV uppfanns. Studier har visat att man inte minns speciellt mycket från TV tittande. Det är svårt att återge vad man sett i elden också. Men man blir harmonisk och sover gott.
Och så kan man ju grilla mashmallows och doppa i konjak. Det är grejer det.
Vi vaknade i gryningen av tranornas trumpetande. En magisk stämning får oss att kvickt gå upp och ge oss iväg. Dimman ligger tät och orrarna bildar ljudmatta med sin kuttrande sång. Isen på kajakerna avslöjar att temperaturen är under noll. Vi hoppar till rejält, på vår ljudlösa framfart, när vi råkar skrämma bävrar som sitter och äter och dyker ner i vattnet med kraftiga plask.
Ute på sjöarna suddar dimman ut gränsen mellan himmel och vatten.
Genom dimman hörs avlägsna ylanden. Vi vågar knappt hoppas men låter det inte som vargyl? När jag berättar om ylandet för en polare som jagar berättar han att - jodå, Hällefors vargstam är känd i jägarkretsar.
Storlomen - insjöarnas väktare
Lika säkert som att det finns en pizzeria i varje landsortshåla så hittar man lommar i varje insjö i dessa trakter. Denna regniga dag glider en ensam lom fram på jakt efter föda. Med nerböjt huvud simmar den sakta fram. Med jämna mellanrum tittar den upp, kurrar som ett marsvin för att sedan skrika sitt ödsliga skrik. I går kväll, när vi satt framför elden, hörde vi hur de ropade till varandra från de närliggande sjöarna.
När eskimåerna utvecklade kajaken inspirerades de av lommen som landar mycket elegant på vattnet. Qajaq på grönländska betyder "den som liknar lommen".
I en öppning i skogen sitter en orrtupp och spelar uppe på en sten. Dimman gör att sten och fågel smälter ihop till ett. Han sträcker huvudet rakt upp och drar ner det snabbt och åstadkommer ett ljud som låter som när man trycker ut sprutgrädde.
Men turens mest oväntade fågel avslöjar sig genom en utdragen trumvirvel som ökar i frekvens på slutet. Vi hajar till. Det lär bara finnas tolv stycken i Sverige och den riskerar att försvinna helt eftersom den måste ha gott om murkna träd för att klara sig. Vitryggig hackspett.
I en smal passage ser vi fler bävrar samtidigt . Förmodligen ettåringar eftersom de är mindre och extra nyfikna. Vi ligger still och nyfikenheten driver dem att komma närmare och närmare. När de är riktigt nära dyker de och slår med stjärtarna så att det smäller högt. Leken upprepas gång på gång. Som mest ser vi sex stycken på samma gång.
Det nerlagda kraftverket i Hällefors är ett imponerande stycke förfinad ingenjörskonst som förmodligen var Hällefors stolthet när det togs i bruk men som numera är ett bortglömt hus på en igenvuxen tomt längs älven. Att gå runt i huset känns som att kliva in i ett dataspel i RR - real reality.
Längs Svartälven finns det gott om kraftverk som stoppar upp vattnet. Efter ett tag får vi rutin på att ta oss förbi på ett smidigt sätt men det är inte lätt att veta var man ska göra av vagnen när man paddlar.
